På väg hem till Sävedalen

Torsdag 7 augusti

Vi sitter nu på Lufthansas Boeing 747-400 på väg ut över atlanten mot Frankfurt. Vi vaknade av att mobiltelefonen larmade klockan sju. Idag den 7 augusti är det Jennys elvaårsdag som vi började fira redan igår kväll. Karin och jag väcker Jenny som vi brukar med sång och presenter. Hon fick bland annat ett par jeans och en T-shirt av märket ”Hannah Montana” Frukosten stod framdukad i köket och Anita och Måns väntade på att vi skulle komma ut och äta. Daniel hade gått upp tidigt och väntade på Jenny.
Karin packade det sista och klockan halv elva lämnade vi Anita och Måns trevliga hus i Rancho Palos Verdes. Här har vi haft det fantastiskt bra och vi hade gärna stannat längre på denna underbara plats. Nu hoppas vi kunna få ge tillbaka allas gästfrihet hemma i Sävedalen eller i Henån.
Med hjälp av en förinställd GPS tog vi oss på 20 minuter till LAX som Los Angeles Internationella flygplats kallas. Vi hade en liten spricka på höger sidoruta pga att någon försökt bryta sig in i bilen under en natt. Detta måste vi rapportera själva till försäkringsbolaget hos biluthyrningsfirman Alamo.
Incheckningen tog lång tid vilket till stor del beror på dålig organisation hos Lufthansa. Det var enorma köer och flygbolaget hade endast tre diskar öppna för ekonomipassagerare. Personalen kom dessutom för sent så att det fanns under lång tid endast en disk öppen samtidigt som köerna av passagerare växte. Personalen på LAX kände till Lufthansas nonchalans och de sa t o m till oss att personalen jobbar långsamt.
Den bristande organisationen innebar att vårt plan kom iväg 40 minuter för sent pga att man måste invänta passagerare från incheckningen. Ett mail till Lufthansa med synpunkter kommer att skickas vid hemkomsten. Vi läste på nätet att Lufthansa även har en pågående strejk som drabbar flyget till Skandinavien så vi hoppas verkligen att vi kommer med planet till Göteborg.
Då man ska flyga utrikes från USA krävs att man infinner sig tre timmar i förväg på flygplatsen. Vår erfarenhet säger att det krävs minst den tiden. Säkerhetskontrollerna i Sverige och i Europa sker enligt vår uppfattning mycket snabbare och är sannolikt väl så säkra. Rädslan som uppstått efter ”Nine Eleven” kan av många säkerligen upplevas som något överdriven och ett spel för galleriet.

Sammanfattning av våra arton dygn i USA:
Vi tycker alla tre att vi har varit borta länge. Kanske till stor del beroende på att vi haft många upplevelser. Varje dag har vi gjort någonting nytt.

New York är en fantastisk stad som sjuder av liv. Vi hade gärna stannat ett dygn ytterligare och bland annat besökt FN-byggnaden och sett någon av de många teaterföreställningarna på Broadway.

Down Town i Los Angeles har fin arkitektur men är raka motsatsen till Manhattan. Vi upplevde nästan att man ”dragit in trottoarerna” efter att affärer och kontor hade stängt. LA lever i sina omgivningar, som exempelvis Hollywood eller Santa Monica.

Det som gjort vår resa så speciellt händelserik är att vi besökt släkt och vänner. På så vis har vi fått uppleva det amerikanska samhället på ett helt annat sätt än om vi enbart bott på hotell. Vi har mötts av en otrolig gästfrihet.

Ostkusten och Västkusten är olika. Kalifornien har ett skönt klimat som vi gillar och som gjorde att vi gärna hade stannat längre. Vi har åkt mycket bil och vår stora ”lyxbil” var skön att köra och till sist blev vi faktiskt riktigt hemtama på de enorma motorvägarna runt LA.

Jenny har fått nya kompisar genom Daniel och Carolina och fortsatt MSN-kontakt kommer säkerligen att bättra på hennes engelska som hon tränat riktig bra under den sista veckan.

Det finns mycket som återstår att se i USA och det finns därför anledning att resa tillbaka någon gång i framtiden. Det gör vi gärna!

Nedtecknat av Håkan

Sea World i San Diego

Onsdag 6 augusti

Idag vår näst sista dag i USA körde vi iväg tidigt på morgonen till San Diego och Sea World som är en kombinerad nöjespark och aquarium. En helt fantastisk anläggning som gav oss mer än Disneyland. Vi tittade på flera vattenshower med bland annat delfiner och späckhuggare. Restiden till San Diego tog oss mindre än två timmar i vardera riktningen. Vackert väder idag vi har bränt oss lite beroende att vi inte lyssnade tillräckligt på Anita och Marita att solen är starkt i Kalifornien.

Då vi kom tillbaka till Stefan och Marita firade vi Jennys 11 årsdag med tårta som Marita inhandlat.

Nu gäller det att packa för imorgon sker hemfärden med Lufthansa via Frankfurt till Landvetter.

Slutord om resan följer.

Nedtecknat av Håkan

Mellandag och avkoppling

Tisdag 5 augusti

Efter den ganska tuffa och heta dagen på Disneyland kändes det skönt att få en dag med avkoppling. Vi hade en ”slow start” med en lång frukost som vi avslutade med kaffe på altanen. Vädret är underbart och temperaturen lagom. Det är inte utan att man skulle kunna tänka sig att bosätta sig här i detta sköna klimat.
Vi hade bestämt oss för att bada i den pool som ägs av en klubb som Marita och Stefan tillhör. För att komma in behövde vi låna deras medlemsbevis. Barnen följde med och fick vara våra gäster. Det fanns fyra tennisbanor vid klubben och Jenny, Daniel och Carolina började med att spela tennis i en dryg timma. Daniel och Carolina spelar regelbundet. Jenny har gjort uppehåll under ett år och har hittills inte varit intresserad av att spela. Det gick riktigt bra för henne så vi får se om hon vill fortsätta hemma i Partille tennisklubb.
Badet var skönt och barnen fortsatte sina aktiviteter i poolen med dykningar och hopp från trampolinen. Vi avslutade med hamburgare, korv och dricka i den lilla baren som fanns på klubben. Baren sköts av tre äldre damer som jobbar där som volontärer. Billigt var det också, hela kalaset för fem personer gick på 18 dollar (ca SEK 110).
Vi körde hem till Anita och Måns och fick lite förfriskningar. Anita följde sedan med oss till Kohl’s, en stor varuhuskedja med låga priser, där köpte födelsedagspresent till Jenny och lite annat. Frottéhandukar i USA har hög kvalité och Kohl’s hade ett stort urval till bra priser.
Anita hade som senior citizen en extra rabatt som vi fick utnyttja. Vidare fick vi 15 procent extra rabatt genom några rabattkuponger som hon hade fått. Dessa hade vi visserligen glömt hemma men med lite övertalning kunde vi även utnyttja den rabatten.
Då vi kom tillbaka hade Måns tänt grillen för den BQ vi skulle ha till kvällen. Marita och Stefan kom från sina jobb och vi hade en trevlig och god middag tillsammans som avslutade på uteplatsen med kaffe och morotskaka. Kaffet här är speciellt gott vilket beror på att både Anita och Marita smaksätter det med kanel, vilket vi kommer att introducera då vi kommer hem.
Imorgon, vår näst sista dag i USA, klockan åtta planerar vi att köra till San Diego och Sea World.

Nedtecknat av Håkan

Disneyland

Måndag 4 augusti

Vi började den här veckan med en god frukost som Anita hade dukat fram. Vi bor fantastiskt fint. Karin och jag har eget sovrum med stort badrum och en vidunderlig utsikt över Stilla havet. Jenny sover ihop med Daniel och Carolina. Måns och Anitas generösa gästfrihet gör att vi verkligen känner oss som hemma.
Stefan kan genom sitt jobb köpa biljetter till de stora nöjesfälten och han hade idag fixat biljetter till Disneyland med bra rabatt. 55 dollar för vuxna över 10 år var priset. Jenny fick idag vara nio och hon testades många gånger för att inte försäga sig. Carolina fick göra likadant. Daniel fick vara 12. På detta sätt sparade vi 10 dollar.
Vi körde på ungefär en halvtimma till Anaheim där Disneyland ligger. Karin konstaterade att någon hade försökt bryta sig in i bilen kvällen innan. Förmodligen hade det skett då vi parkerade i Down town i LA.
Parkeringshuset vid Disneyland var enormt stort och det var gott om plats. Det är fantastiskt här i USA eftersom det finns folk inne i parkeringshusen som dirigerar trafiken rätt och anvisar lediga platser. Vi parkerade på Donald Duck 6A. Från parkeringshuset gick det shuttles till entrén för Disneyland.
Disneyland har hela tiden varit ett mål och i vår spargris hemma har vi under ett helt år lagt mynt som skulle vara till entrén till Disneyland. Dessa sparpengar räckte gott och väl eftersom vi gick in med bra rabatt.
Jag har varit här en gång tidigare och Karin har varit i Disney World i Florida. Båda är identiska med en Main street i gammal klassisk amerikansk stil. Musik, hästspårvagnar och utklädda människor kantar gatan. Alla är glada.
Jenny, Carolina och Daniel får bestämma vad vi ska göra och det är de olika åkattraktionerna som hägrar. Nu uppstår det största problemet. Det har fler gjort. Den första berg och dalbanan har en kö på 55 minuter. Så var det på de flesta attraktioner. Allt är fritt, d v s det ingår i entrébiljetten. Man kan helt fritt lösa s k prioriterade biljetter så att man går före i kön, men då får man åka inom ett visst tidsintervall som står angivit på biljetten. Tyvärr upptäckte vi det för sent. Vi hann dock med en del attraktioner och äta lite på 8 ½ timmar. Det var mycket varmt och solen brände. Anita hade skickat med hattar till Karin och mig som vi gick med och brättena skyddade en del.
Då vi vände hemåt vid niotiden på kvällen var vi ganska möra och trötta. En reflektion är att Disneyland är väldigt stort. Hade vi vuxna fått bestämma hade vi sannolikt låtit åkattraktionerna vara och istället vandrat runt i den fina parken och besökt helt andra attraktioner.
Under bilfärden hem skrattade barnen och hade roligt. Jenny har kommit in i engelskan bra och vi hade roligt i framsätet åt hennes bellmanhistorier och gåtor på engelska.
Då vi kom hem hade Marita dukat fram lite kinamat som vi åt innan vi och barnen körde vidare till vårt natthärbärge hos Måns och Anita

Nedtecknat av Håkan

Bland stjärnorna i Hollywood

Söndag 3 augusti

Det är vanligt att man äter sin frukost ute på restaurang i USA under helgerna. Marita och Stefan brukar ofta göra det och därför föreslog de att vi skulle det denna söndag. Anita och Måns följde med och vi åkte ned till en liten servering i San Pedro och åt en frukost som vi stod oss på i många timmar. Äggröra, bacon, rostat bröd och pannkakor med lönnsirap var något som dukades fram. Det fanns många olika frukostmenyer att välja på. Jenny åt belgiska våfflor med glass, vispgrädde och jordgubbar.

Vid elvatiden bar det sedan iväg på den ”Stora Los Angeles turen” med Maritas mamma Anita som guide och Marita som chaufför. Stefan stannade hemma och jobbade så att han skulle kunna vara ledig under måndagen. Första anhalt var Marina del Rey som ligger rakt norr om San Pedro. Här ligger många stora lustjakter förtöjda, flera ägs av områdets många kändisar.

Vi körde vidare norröver och till Venice Beach som är en ganska unik plats. Namnet kommer sannolikt efter Venedig eftersom där finns många kanaler som är kantade av hus. Vid varje hus ligger en lite båt förtöjd. Över kanalerna har man byggt små broar som liknar dem som finns i riktiga Venedig. Här var väldigt pittoreskt. Jag tycker dock att kanalsystemet var mest likt de som finns i Holland. Vi parkerade vid kanalerna och vandrade ned till den långa strandpromenaden där vi tittade i alla de små butikerna och alla människor som showade utefter promenadstråket. Vi stannade länge och titta på en jätteduktig jonglör.

Efter Venice Beach bar det av mot Santa Monica som är en av de stora städerna som omger Los Angeles. Här kunder vi stå och blicka ut över den största och finaste stranden som vi någonsin har sett. Det var här som TV-serien Bay Watch spelades in.

Från Santa Monica körde vi in på Sunset Boulevard som är en mycket lång gata och som leder in i Holywood. Efter att vi fikat gjorde vi en avstickare och for över bergen där det ligger enormt stora och dyra hus. Eftersom det såg ut att vara rasområde bedömde vi att många lever farligt.

Vi kom in i Hollywood och parkerade bilen vid Mann’s Chinese Theater som är en stor biograf. Här utanför kunde vi gå på Walk of fame som ligger på Hollywood boulevard och titta de berömda stjärnorna med kända filmstjärnors namn. Utanför Chinese Theater finns namnteckningar samt hand- och fotavtryck från kända skådespelare.

Vi lämnade Hollywood och körde in i Down Town som faktiskt är en liten del av Los Angeles. Här verkade rent och snyggt och de relativt nybyggda skyskraporna var mycket stilfulla. En reflektion som vi gjorde är att det saknas liv, vilket är raka motsatsen till New York city och Manhattan som sjuder av liv.

Efter en mycket lång dag bar det hemåt till San Pedro. Klockan var nio då vi steg ur bilen hemma hos Stefan och Marita. Det blev lite ändringar i programmet för måndagen. Först var tanken att vi ska köra till San Diego och Sea World. Vi planer därför att åka till Disneyland tillsammans med Daniel och Karolina.

Nedtecknat av Håkan

Ett dopp i Stilla havet

Lördag 2 augusti

Efter att ha sovit gott hos familjen Palls snälla grannar åt vi en god frukost ute på altanen hemma hos familjen Pall. Vi enades om att göra en gemensam rundtur i San Pedro och i de otroligt fina omgivningarna. Vi stannade bilen på en höjd och promenerade ner till den långa stranden. Äntligen skulle vi få tillfälle att bada i havet. Vattnet var skönt, drygt 20 grader. Bland höga vågor och surfare slängde vi oss ut och skjölde med vågorna in mot stranden.

Det har varit klart solsken idag och solfaktor 45 har därför gällt. Hög solskyddsfaktor är viktigt för alla här i Kalifornien. Efter badet körde vi runt och Stefan och Marita visade oss fantastiska villor som börjar i prisläge 2 miljoner dollar. Vi avslutade rundturen med kaffe och kaka hos Maritas mamma Anita och hennes man Måns som bor fem minuter från Stefan och Marita. Vi kommer hädanefter att sova hos dem i deras fina villa och vi får ett sovrum med en otrolig utsikt över Stilla havet.

Kvällen avslutades på en festival i San Pedro som kan liknas med Göteborgskalaset.

Som final på festivalen skickade man upp ett enormt fyrverkeri. Jenny verkar ha acklimatiserat sig här i USA och under fyrverekeriet sa hon..."jag tror det kommer more".

Nedtecknat av Håkan

Sista etappen till San Pedro

Fredag 1 augusti

Idag har vi kört sista etappen till San Pedro som är en förstad till Los Angeles. Restiden blev två timmar längre än vad bilens GPS hade räknat ut för oss på grund av att vi ankom till Los Angeles under rusningstid. Vi tycker många gånger att köerna i Göteborg är besvärliga. Men de är ingenting mot vad vi har upplevt idag i Los Angeles.

Klockan sex nådde vi familjens Palls hus som ligger på en höjd med en otroligt fantastiskt utsikt över hamnen och staden.

Familjen Pall består av Stefan och Marita samt barnen Daniel 12 och Karolina 10. Jenny fick för första gången på två veckor träffa jämngamla barn och de fann varandra med en gång. Daniel och Karolina förstår svenska men talar helst engelska vilket kommer att bli bra träning för Jenny.

Familjen Pall har för tillfället totalrenovering av sitt hus så vårt besök kanske inte var så där vältajmat, men vi känner oss mycket välkomna och ser fram emot vistelsen här. Första natten kommer vi därför att sova hos deras grannar som är bortresta.

Nedtecknat av Håkan

På väg till LA på Highway One

Torsdag 31 juli

Vi lämnade Merced vid tiotiden i morse och vår avsikt var att köra hela den långa vägen till Los Angeles via Monterey och sedan den vackra kustvägen Highway One. Detta var ett mål som vi tidigt satt upp på resplanen. Nu tog den första etappen mellan Merced och Monterey som ligger vid kusten, alldeles intill Carmel, betydligt mycket längre tid än beräknat. Vi beslöt därför att ta in på ett hotell utefter kustvägen.

Bilfärden till Monterey körde vi igenom stora uttorkade dalar med höga berg och kullar. Det var mycket torrt. Vi körde förbi San Luis vattenreservoar som är en gigantiskt stor konstgjord insjö som levererar vatten till ett kraftverk och konstbevattning. Några mil innan Monterey ligger den lilla staden Gilroy som är mest känd för sina vitlöksodlingar. Det kändes verkligen eftersom bilen ventilationssystem drog in vitlöksdoften till oss. Under förra veckoslutet arrangerades den årliga vitlöksfestivalen i Gilroy och då var alla maträtter, inkl. öl och desserter smaksatta med vitlök.

I Monterey stannade och åt lunch och vi satt på en utomhusservering i småbåtshamnen där man både kan se uttrar och sjölejon som simmar omkring.

Nu insåg vi att om vi skulle köra hela den långa vägen till Los Angeles så skulle vi inte vara framme förrän vid midnatt. Vi tog därför upp vår resehandbok och hittade ett hotell i San Luis Obispo som vi ringde och fick ett rum på. Hotellet ligger cirka 30 mil från Los Angeles.
Vi kunde nu påbörja resan på Highway One i lugn och ro, vilket var helt nödvändigt. Jag som bilförare hade nog underskattat vägens konstruktion. Det blev en helt fantastiskt resa på slingrande vägar utefter bergssidorna, med branta sluttningar, som till största delen saknade riktiga vägräcken. Utsikten var hisnande och vidunderlig. Vår GPS meddelande ursprungligen att ankomsten till San Luis Obispå skulle ske kl. 17,34. Vi blev en timma försenade, vilket är förståeligt med tanke på den väg som vi färdades på och några stopp för fotografering.

Vårt hotell heter Madonna Inn och är nog det mest unika hotell som vi någonsin har bott på. Det mesta går i rosa i amerikansk stil. Varje rum har sitt eget tema. Vårt rum kallas ”Mountain Cabin” och är inrett i riktig Vilda västernstil med väggar av stenblock. Toaletten är mycket modern och har inbyggd spol- och torkanläggning.
Vi åt en middag i hotellets restaurang och satt sedan en stund i baren och lyssnade på musik och tittade på de par dansade. Bra musik och roligt att se människor som gillar att dansa.
Nu är det sovdags och imorgon far vi vidare till LA.

Nedtecknat av Håkan

Avkoppling i Merced

Vi hade satt klockan på halv åtta idag. Karin skötte packningen som vanligt. Efter frukost packade vi bilen och startade färden till Merced som ligger cirka två och en halvtimmas körning sydost från San Francisco. alldeles vid början av nationalparkten Yosemite. Vår GPS lotsade oss över Oakland Bay Bridge som sannolikt är ungefär lika lång som Öresundsbron. Därefter körde vi vidare på road 580 nordost tills vi nådde road 99 som förde oss vidare rakt söderut till MercedVi var framme hos Debbie och Jack Hnilo klockan 12,34, helt enligt vår GPS. De bor strax utanför Merced. Debbie är syster till Karen Gerbatsch som vi träffade i Oakland i New Jersey i förra veckan. Debbie var i Sverige 1955 med sina föräldrar och hon fyllde då ett år.

Debbie berättade att hon var den yngsta passageraren på planet från New York och det blev då en artikel om detta i Göteborgs Posten. Håkan som var fyra år vid detta tillfälle minns mycket väl då man var ute på Torslanda flygplats och mötte Debbies familj som kom med planet från New York. Han minns också att man visade honom tidningsartikeln. Debbies familj stannade sex månader i Sverige och Debbies syster Karen som då var fyra år glömde all engelska och talade bara svenska.


Vi har haft en mycket skön och avkopplande dag. Vid ankomsten blev det bad i poolen och sedan BBQ och gott kaiforniskt vin. Jenny trivdes som fisken i vattnet. Vi satt och kopplade av i det sköna vädret under många timmar och drack ett och annat glas vin. Vid niotiden åt vi middag inomhus och drack gott kaliforniskt rött vin. Vid desserten firade vi med tårta Debbie som fyller år imorgon och Jenny som fyller elva den 7 augusti.


Det har varit en mycket skön och avkopplande dag. Imorgon kör vi vidare till Los Angeles och San Pedro där vi kommer att bo hos våra goda vänner familjen Pall.

Nedtecknat av Håkan

Spårvagnstur och tröjbekymmer

Tisdag 29 juli

Det blev en ”slow start” med sen frukost på Denny’s, en typisk amerikansk restaurang som ligger i anslutning till vårt hotell. Scrambled eggs, bacon och rostat bröd till Karin och Håkan. Jenny valde amerikanska pannkakor med lönnsirap för andra dagen i rad. I dag fick hon även vispgrädde och körsbär på toppen av sina pannkakor.

Idag hade vi bestämt oss för en rundtur i San Francisco med de berömda spårvagnarna som drivs med kabel och därför kallas för ”cable cars”. Den första linjen invigdes 1873 och idén utvecklades av uppfinnaren Andrew Hallidie som några år tidigare bevittnat en allvarlig olycka med en hästdragen vagn som rasade nedför de branta backarna i staden. Fram till 1947 fanns det 600 vagnar i drift. Många av linjerna har ersatts av bussar och idag har man kvar tre linjer med cirka 25 km långa spår. Sannolikt är det mest turister som åker med spårvagnarna.

Vädret idag har bestått av strålande sol och kyliga vindar. Vi beslöt oss därför för att ha tröjor på oss under vår sightseeingtur. Då vi inlett promenaden till Ghiradelli Squaire som är ändhållplats för spårvagnarna tyckte Håkan det kändes varmt, varför han gick tillbaka till hotellet och lämnade sin nyinköpta tröja för 17 dollar. I San Francisco har man förstått att turisterna fryser och misstagit sig på att det inte är lika varmt som i övriga Kalifornien. Det finns därför ett jättestort utbud av tröjor och flisjackor till helt otroligt låga priser.
Ganska snart efter återkomsten i shorts och T-shirt insåg Håkan misstaget och ångrade bittert att han återlämnat tröjan på hotellrummet. Solen värmde men vinden var kall. Som svensk är man härdad, men det är inte trevligt att gå omkring och småfrysa. Så därför köpte Håkan en blå flisjacka för 10 dollar i China Town i samband med första stoppet på spårvagnsturen.

Att åka spårvagn uppför de branta gatorna i staden är helt fantastiskt och kan i många avseenden jämföras med Balder på Liseberg. Jenny ställer faktiskt upp på den beskrivningen. Bergsvägen och Sotenäsvägen hemma i Sävedalen är förvisso branta, men inte lika långa i jämförelse. Lombard Street som vi körde nedför igår har en lutning på 27 grader, men då går den i zick zack.

Då vi återkom till hotellet åt vi en enkel sen lunch på Denny’s. Club sandwish, kaffe till de vuxna och Milkshake till Jenny. Därefter tog vi en liten tur i stan med vår stora lyxiga bil. Kollade att bilens GPS fungerade. Vi har nu blivit riktigt bekanta med gatorna i San Francisco. Det är en mycket speciell stad med fina hus varav många är byggda i Victoriansk stil.
Under eftermiddagen promenerade vi runt i Fishermans Wharf och tittade ut mot Alcatraz som vi tyvärr inte hunnit med att besöka. Jenny ville gärna, men det får hon göra vid ett senare tillfälle. Håkan har varit där för 20 år sedan (som turist) och ville inte tillbaka.

Middagen åt vi på en liten fiskrestaurang i Fisherman’s Wharf. Vi var alla eniga om att detta var hittills den bästa måltiden vi ätit under vår USA-resa. Notan var human och hamnade på 63 dollar med dricks. I Sverige hade vi sannolikt hamnat på dubbla kostnaden.

Imorgon far vi vidare till Merced som ligger cirka 2 ½ timmas bilresa sydost från San Francisco och vid kanten av den stora nationalparken Yosemite.

Nedtecknat av Håkan

På spaning efter Falcon Crest

Måndag 28 juli

Efter första natten i San Francisco hade vi bestämt oss för en biltur norröver och vindistrikten runt Napa Valley.
Vi har tillgång till en rätt stor bil (Chevrolet SUV) som vi blev erbjudna mycket förmånligt då vi skulle hämta ut den mellanklassbil som vi bokat för länge sedan. Frestelsen blev stor vid biluthyrningsdisken på flygplatsen och det var lätt att bli övertalad av säljarens erbjudande. Det är i alla fall en säker bil och vi ska köra länge. Förstod senare att dessa stora bilar är svåruthyrda idag eftersom de är ganska ”törstiga”. Bensinpriset har dubblerats i USA under ett år, men är fortfarande lågt jämfört med Sverige och Europa.
Efter frukost bar det iväg från ett kyligt och dimmigt San Francisco på Road 101 över Golden Gate bridge. Väl över bron såg vi solen från en klar himmel och temperaturen steg säkert med minst 10 grader C. Vi körde en dryg timma innan vi svängde av västerut vid Santa Rosa mot Somona. Här stannade vi och åt lunch på ett vilda västernliknande ställe. Bästa hamburgarna hittills som grillades på öppen eld. Billigt var det också.
Landskapet norr om San Francisco är mäktigt och ökenliknande. Gräset är torrt och gult. Vi förstår mycket väl att vissa delar av Kalifornien härjas av stora skogsbränder. En tändsticka kan åstadkomma förödande konsekvenser på den torra marken.
Själva vindistriktet är vackert och dalarna är fulla vinodlingar. Vi kör förbi den ena vingården efter den andra. Det var då vi slås av tanken att vi måste försöka hitta den vingården som var grunden för TV-serien Falcon Crest som spelades in 80-talet. Alla höll därför ögonen öppna efter skyltar som skulle kunna leda oss dit.
Vi körde förbi en vingård med svensk flagga och ägaren förmodligen hette Gustavsson. Vingården var tyvärr inte öppen för direktförsäljning så vi kunde inte stanna och gå in.där.
Vi stannade däremot till på en mycket exklusiv vinodling där man sålde ett dyrt mousserande vin. Ett rosa mousseande vin som de tagit fram var döpt till ”Ella” efter Ella Fitzgerald. Odlingarna var stora och man odlade både en vit och en röd druva. (Se fotot ovan.) Vinet som såldes i ett lite slott var mycket dyrt så vi avstod både från provsmakning och inköp.

Återfärden skedde via Oakland och den andra stora hängbron Oakland Bay bridge.

Nu bar det iväg till Alamos (biluthyrningsföretaget) kontor inne i stan. Vår GPS hade lagt av p g a att den inte fick någon ström. Vi blev väl bemötta och det konstaterades att det var fel på bilen som inte kunde ge någon strömförsörjning. Till Jennys stora glädje byttes bilen ut till en ännu större och lyxigare Buick SUV som är helt fantastisk att köra.

Morgondagen kommer att ägnas åt turistande i San Francisco. Vi har dock redan sett ganska mycket av stan genom att vi kört runt med bilen, bland annat slalomkörning nedför Lombard street.

Nedtecknat av Håkan

San Francisco - ett kyligt mottagande

Söndag 27 juli

Klockan 03.30 en mobil ringer en ilsken alarmsignal. Efter en kort stund förstår vi att det är oss den försöker väcka. Håkan går upp först och ser att husets golden retrivervalp ”Buddy” har haft ”nöjet” att lägga ut illaluktande ”landminor” på heltäckningsmattan på övre hallgolvet, utanför vår sovrum. Kerstin och Jeff väcks brådstörtat och får börja sanera efter Buddy.
Taxin kommer en timme tidigare än vad som sagts vid bokningen, det sista samlas ihop i en fart och vi far iväg i den heta sommarnatten, en timma med åska, blixt och regn mot flygplatsen i Newark.
Flygresan till San Fransisco gick via Phoenix i Arizona. Inga större problem. Väl framme tog vi oss till biluthyrningsfirma Alamo på flygplatsen och hämtade ut en Cheva SUV som föll Jenny i smaken. Tog oss sista biten in till San Fransisco och Hotel Holiday Inn vid Fishermans Wharf. När vi gick ur bilen kände vi den isande vind som är kännetecknade för San Francisco, men inte övriga Kalifornien. För oss blev det en ovälkommen chock efter värmen i New York och New Jersey.
Väl framme gick vi ut på promenad, åt middag på en fiskrestaurang i närheten av hotellet i Fishermans Wharf. Det låg ett dis över San Francisco Bay den här kvällen så något foto på Golden Gate gick inte att få.
Vi hade varit upp sedan klockan halv fyra och fått ytterligare tre timmar tillgodo genom tidsskillnaden, så det blev ett tidigt sänggående den här kvällen.

Nedtecknat av Karin

Köpfesten fortsätter...

Lördag 26 juli

Det är ganska fantastiskt att konstatera att den svenska kronan har ökat kraftigt i värde mot dollarn. Att dessutom många varor, bland annat kläder av kända märken, är billiga i USA gör inte saken sämre. Tyvärr har väskorna ett begränsat utrymme, vilket förstås är positivt för plånboken. Idag har vi hunnit med en runda i ett varuhus liknande Göksäter på Orust eller Ullared. Skillnaden är att man här säljer Levis jeans för 180 kronor paret, en förtjänst på nästan 600 kronor. Badlakan i frotté av hög kvalitet säljs för 60 kronor. Vi köpte några plagg och en väska för att få plats för det vi inhandlat.

Lunchen åt vi ute tillsammans med Kerstin och Jeff på en restaurang med självservering. Detta var faktiskt den bästa och mest prisvärda maten hittills som vi ätit på en restaurang under vår veckolånga vistelse i USA.

Eftermiddagen avslutades med bad i den swimmingpool som tillhör det bostadskvarter där Kerstin och Jeff bor. Skönt och avslappnande eftersom det idag har varit mycket varmt och soligt. Vi följer vädret hemma i Sverige och det är mycket glädjande att se att det är liknande väder därhemma.

Kvällen ägnades åt packning för imorgon söndag tidigt bär det iväg till Kalifornien och San Francisco. Väckning kl. 03.30 och sedan hämtning med taxi kl. 04.30.

Vi lämnar nu Flemington och en trevlig vistelse hos Kerstin och Jeff. Ian följer med oss i taxi till Newark imorgon bitti för han skall flyga till Los Angeles.

California here we come… !

Nedtecknat av Håkan

Kaos i Sävedalen

Fredag den 25 juli

I dag hade vi telefonkontakt med våra hus- och kattvakter, Karins föräldrar Åke och Anne-Marie. Vi ville ha en lägesrapport angående ombyggnaden av vårt badrum därhemma. Det första Anne-Marie sa i telefon; ..."aldrig mer!" Först ville hon vänta med att rapportera, men då vi inte gav oss fick vi veta att Knut, vår älskade perserkatt rymt och varit borta ett dygn. Orsaken var det kaos som råder hemma i samband med det skarpa oljud som uppstår då man kapar kakelplattor. Hantverkarna hade inte stängt en dörr. Vi förstår mer än väl att Anne-Marie och Åke har det jobbigt. Att sedan Knut, som är en innekatt, sticker ut och är borta ett helt dygn skapar oro och en sömnlös natt för dem. Som toppen på detta räcker inte kaklet som vi så noga mätt upp innan det beställdes (i november förra året). Knut hittades i skogen ovanför vårt hus, tack och lov.
Anne-Marie och Åke ska ha ett stort tack för att den insats som de gör för oss!

Här i New Jersey har vi varit på utflykt till Oakland i Bergen County och hälsat på familjen Gerbatsch. Karen, Mrs Gerbatsch, är jämngammal med mig och har svenska föräldrar som var goda vänner med med mina föräldrar Arvid och Asta. Karens moster, Anna Wendahl, var en gång i tiden föreståndare för Åstebo ålderdomshem i Partille och blev då mycket god vän med min farmor Karin Hedman som var ledamot i socialnämnden i Partille kommun.
Vi hade mycket trevligt hos dem och Jenny hann med att både bada i deras pool och koppla av i bubbelpoolen. Som toppen på detta fick en massa spel till sitt Nintendo DS av familjens son Travis.

Det gick bra att köra med Kerstins och Jeffs bil som vi fick låna. Vi hade egentligen hyrt en bil från Hertz, men den avbeställdes på grund av att vi inte hittade deras kontor efter en och halvtimmas letande, men det är en helt annan historia.

Nedtecknat av Håkan

Köpfest i Liberty Village

Torsdag 24 juli

Morgonen började med att Håkan körde Kerstin till sjukhuset i Flemington där hon arbetar som sjuksköterska. Kraftiga regnskurar under morgonen, men fortfarande mycket varmt. Vid middagstid slutade regnet och det var sol och vackert väder resten av dagen.
Då vi hade tillgång till en bil hade vi planerat en utflykt till New Hope som är en liten stad i Pennsylvania, inte långt från Flemington. Nu hade dock den yngsta familjemedlemmen ”andra planer i kickaren”. Liberty Village, en del av Flemington, består av en mängd olika butiker, s k factory outlets, där man säljer märkeskläder till mycket låga priser. Till råga på allt råkade man ha REA, vilket innebar att det blev ett riktigt eldorado för vår 10 åring. Vi gick in och ur butiker där man sålde kläder med kända märken och vi var faktiskt ganska nöjda alla tre då vi till sist tog bilen och körde från Liberty Village.
Vi hann med en lunch också på ett litet värdshus. Jenny åt hamburgare och vi föräldrar valde en ost- och lökpaj som sannolikt inte hade varit i närheten av varken lök eller ost.
Vi körde därefter till den stora supermarketen Shop Rite i Flemington och inhandlade köttfärs och lite annat som vi tillagade så att maten stod på bordet då vårt värdpar kom hem från sina jobb. Ett par flaskor vin inhandlades i den närbelägna vinbutiken. En notis som gjordes var att maten är bra mycket billigare i USA än hemma i Sverige. Beträffande sortimentet är det likvärdigt, men det är fortfarande så att förpackningarna ”are big”.
Väl hemma i huset blev vi hjärtligt mottagna av vår nye vän Buddy som hoppade och slickade Kvällen avslutades med glass och jordgubbar och en kvällspromenad med Buddy.

P.S. Plånboken slapp vilan från den lugna gårddagen.

Nedtecknat av Håkan

Småstadsidyll i Clinton

Onsdag 23 juli

Igår anlände vi till Flemington i New Jersey med buss från Port Authority bus terminal på Manhattan. Håkans kusin Kerstin mötte oss med bil vid hållplatsen i Flemington. Detta är en liten medelklasstad med fina hus som är byggda i en typisk amerikansk stil. Kerstin och Jeff har ett modernt och hemtrevligt hus. Deras son Ian har precis gått ut High School och kommer att fortsätta sina studier på College i höst.

Idag har vi haft en skön och avslappad dag. Sen och lång frukost. Jeff och Kerstin har varit lediga från jobbet och tog oss med på utflykt till Clinton som är en riktig småstadsidyll i New Jersey. Genom staden går en lång gata, s k main street, i gammal Victoriansk stil med lite Wild West influenser.

Efter lunch på en utomhusrestaurang och en runda på gatan och lite inköp i en djurbutik till Golden retrivervalpen "Buddy" åkte vi tillbaka till Flemington och fortsatte att slappa och ha det skönt.

Det har varit en vilsam dag, även för plånboken.

P.S. Det har regnat och åskat idag och temperaturen är drygt 30 grader.

Nedtecknat av Håkan

Vilse i Central Park

Tisdag 22 juli

Måndagskvällen avslutades med sen middag på en italiensk restaurang på Broadway i närheten av Times Square. Eftersom det var måndag var teatrarna stängda (tyvärr). Vi gick förbi flera teatrar som hade föreställningar som vi gärna velat se, bl a Mama Mia.
Det var ett sjudande folkliv på Broadway den här kvällen. Säkerligen är Broadway en av världens mest unika gator med sina teatrar och upplysta ljusskyltar i alla möjliga färger.

Tisdagsmorgonen gick i uppbrottets tecken. Vi skulle lämna New York under eftermiddagen för att åka vidare till Flemington i New Jersey. Packning, frukost och sedan rivstart till Central Park. Bagaget lämnades på hotellet. Vi vandrade runt och tittade ekorrar, uteliggare och baseball. Det var mycket varmt och hög luftfuktighet så vi satte oss ofta på parkbänkarna och vilade. Då parkbesöket ansågs lida mot sitt slut började vandringen mot södra utgången… trodde vi. Efter att ha vandrat på ganska länge undrade vi varför inte den kända siluetten vid 59:e gatan dök upp. Då uppdagades att vi gick i motsatt riktning och att vi befann oss på den västra sidan av parken, där vi gått in. Att vi kunde gå så galet är ofattbart.

Nedtecknat av Håkan. Jenny fortsätter...:

Pappa var så säker men han hade fel. När vi visste att han hade fel fick mamma äntligen ta upp kartan. Till slut hittade vi rätt och vi åkte taxi till Plaza Hotel. Där kollade vi lite i några affärer och köpte en och annan grej. Sedan försökte vi hitta ett bra matställe. Vi gick in på en pub som hade lite sallad, mackor och lite annat. Mamma och pappa åt Cesar sallad och jag tog en hamburgare med ost och bacon. Dom blev missnöjda med att det inte var någon kyckling i salladen. Man var tvungen att säga att man ville ha det, om inte så fick man ingen kyckling till Cesar salladen. Pappa gillade det inte, men mamma gillade det när kycklingen hade kommit. När vi var klara åkte vi tillbaka till hotellet. Där tog vi det lugnt och mamma och pappa tog ett glas whisky. Klockan 4 skulle vi åka till bussterminalen och åka buss till Kerstin och Jeff i Flemington. Bussen gick 5 min över 5. Jag och mamma sov lite, men jag vet inte om pappa sov. Det tog ungefär 1 timma och 1 kvart. Vi längtade väldigt efter att få träffa deras nya valp som är 5 månader och är en Golden Retriver. Han heter Buddy. Kerstin är pappas kusin. Hon är från Sverige men bor i New Jersey. Just nu – kvart över 11 – sitter jag, Kerstin, Jeff, mamma, pappa och Buddy och kollar på TV.

Empire State Building

Måndag 21 juli
Vi vaknade utsövda efter nästan ett dygn i vaket tillstånd. Frukost på hotellet. Inte lika enkelt att beställa frukost i USA som i Europa. Frukosten ingår nämligen inte i rumspriset. Jenny åt amerikanska pannkakor med lönnsirap. Hon var lite skeptisk först, men åt sedan med god aptit. Kyparen bjöd på pannkakorna då hon både log och skrattade mot honom. Kanske ett tricks från hans sida för att vi skulle öka på dricksen, vilket vi totalt hade glömt då vi lämnade hotellets restaurang. Normalt lägger man 15 procent av notans pris som dricks på bordet eftersom den inte är inräknad. I Sverige och i Europa är drickssystemet tack och lov borrtaget.
Det är väldigt varmt, cirka 35 grader. Igår söndag hörde vi att temperaturen var 101 grader Fahrenheit.
Enligt vår reseplanering skulle vi idag åka upp i Empire State Building som ligger på Femte Avenyn och 32:a gatan. Vi bor på 57:e gatan så vi tog en taxi vilket är billigt jämfört med Sverige. Priset blev 10 dollar, vilket motsvarar ca 60 kronor.
Väl framme ställde vi oss i en ringlande kö som tog nästan en och en halv timma innan vi nådde hissarna upp till utsiktsplattformen på 86:e våningen. Nu var det dyrare. 51 dollar fick vi betala för oss tre. Väl uppe nåddes vi av en fantastisk utsikt över hela New York och delar av New Jersey.
New York är en fantastisk stad som sjuder av liv med en speciell atmosfär som saknar motstycke.
Uppe på toppen fanns det anledning att ägna en och annan tanke år "September Eleven"

Väl nedkommen till markplanet gick vi över till 33:e gatan och besökte National Kidney Foundation - NKF, som ligger granne med Empire State Building. Detta var något som jag Håkan hade bestämt innan avresan till USA. Karin och Jenny var inte så glada åt detta, men jag lovade kort besök. Det blev det också, så efter en halv timma kunde vi äta lunch på Coffe shop. Hamburgare och Chicken nuggets.

Vi tog åter en taxi, den här gången till Battery Park som ligger längst ned på Manhattans sydspets. Här hade vi en fin utsikt mot Frihetsgudinnan och Ellis Island. Vi hade fått nog av köer och valde därför att inte ta båten ut till dessa sevärdheter. Synd att inte få komma ut till Ellis Island som har ett historiskt förflutet för många svenskar och även för mycket nära släktingar till oss.

Nu tänkte vi skippa taxiresandet och istället utnytta New Yorks välutbyggda tunnelbana - som här kallas Subway. Detta var ett äventyr i sig eftersom stationerna är dåligt utmärkta och det gällde för oss att hitta linje 1 (röd linje). Vi vandrade runt i kvarteren och frågade och letade och blev mer och mer irriterade och trötta av värmen. Till sist hittade vi en trappa till rätt station. Problemet var bara att trappan var stängd. Hänvisning saknades. Vi hittade doch rätt station och köpte biljetter med hjälp av en infödd New Yorkbo. Problemet var bara att vi inte kom igenom spärren med den biljetten. Varför vet vi inte. Skam den som ger sig. Vi letade upp mer dollar och köpte nya biljetter, trots att någon i familjen började ropa på taxi.

Tillbaka till hotellet blev det snabbt ombyte och upp på taket till den väntande poolen. Här fick vi en skön och avsvalkande avslutning på dagen. Nu väntar middagen på någon resturang i närheten.

Nedtecknat av Håkan

New York, New York...!

Söndag 20 juli

Efter komplicerad resa med två skutt, Landvetter - Köpenhamn - Arlanda, kunde vi äntligen gå ombord på SAS Airbus 330 till Newark. Det kändes skönt och flygresan var lika behaglig hela vägen med filmer, musik och mat. Vi kunde följa hela rutten på en TV-skärm, både ner till marken och rakt fram. Helt fantastiskt!
Väl framme åkte vi taxi limousin med en tjatig chaufför som ville ta hand om oss hela veckan. Han körde ryckligt och bromsade, gasade och tutade på övriga medtrafikanter. Det var med Guds försyn som vi kom fram till vårt hotell Holiday Inn på 57:e gatan på västra Manhattan.
Även om vi inte sovit på nästan ett dygn gick vi ut i den 35 gradiga fuktiga värmen och drog runt på gatorna och i affärer. Jenny ville gärna se Hotel Plaza som blev känt för henne genom filmen Ensam hemma i New York.
Efter en lång promenad med många avstickar åt vi middag på Rockefeller Center där vi satt ute och svettades.
Nu är vi tillbaka på rummet och de sköna sängarn väntar på tre trötta individer.

Nedtecknat av Håkan