Tisdag 29 juli
Det blev en ”slow start” med sen frukost på Denny’s, en typisk amerikansk restaurang som ligger i anslutning till vårt hotell. Scrambled eggs, bacon och rostat bröd till Karin och Håkan. Jenny valde amerikanska pannkakor med lönnsirap för andra dagen i rad. I dag fick hon även vispgrädde och körsbär på toppen av sina pannkakor.
Idag hade vi bestämt oss för en rundtur i San Francisco med de berömda spårvagnarna som drivs med kabel och därför kallas för ”cable cars”. Den första linjen invigdes 1873 och idén utvecklades av uppfinnaren Andrew Hallidie som några år tidigare bevittnat en allvarlig olycka med en hästdragen vagn som rasade nedför de branta backarna i staden. Fram till 1947 fanns det 600 vagnar i drift. Många av linjerna har ersatts av bussar och idag har man kvar tre linjer med cirka 25 km långa spår. Sannolikt är det mest turister som åker med spårvagnarna.
Vädret idag har bestått av strålande sol och kyliga vindar. Vi beslöt oss därför för att ha tröjor på oss under vår sightseeingtur. Då vi inlett promenaden till Ghiradelli Squaire som är ändhållplats för spårvagnarna tyckte Håkan det kändes varmt, varför han gick tillbaka till hotellet och lämnade sin nyinköpta tröja för 17 dollar. I San Francisco har man förstått att turisterna fryser och misstagit sig på att det inte är lika varmt som i övriga Kalifornien. Det finns därför ett jättestort utbud av tröjor och flisjackor till helt otroligt låga priser.
Ganska snart efter återkomsten i shorts och T-shirt insåg Håkan misstaget och ångrade bittert att han återlämnat tröjan på hotellrummet. Solen värmde men vinden var kall. Som svensk är man härdad, men det är inte trevligt att gå omkring och småfrysa. Så därför köpte Håkan en blå flisjacka för 10 dollar i China Town i samband med första stoppet på spårvagnsturen.
Att åka spårvagn uppför de branta gatorna i staden är helt fantastiskt och kan i många avseenden jämföras med Balder på Liseberg. Jenny ställer faktiskt upp på den beskrivningen. Bergsvägen och Sotenäsvägen hemma i Sävedalen är förvisso branta, men inte lika långa i jämförelse. Lombard Street som vi körde nedför igår har en lutning på 27 grader, men då går den i zick zack.
Då vi återkom till hotellet åt vi en enkel sen lunch på Denny’s. Club sandwish, kaffe till de vuxna och Milkshake till Jenny. Därefter tog vi en liten tur i stan med vår stora lyxiga bil. Kollade att bilens GPS fungerade. Vi har nu blivit riktigt bekanta med gatorna i San Francisco. Det är en mycket speciell stad med fina hus varav många är byggda i Victoriansk stil.
Under eftermiddagen promenerade vi runt i Fishermans Wharf och tittade ut mot Alcatraz som vi tyvärr inte hunnit med att besöka. Jenny ville gärna, men det får hon göra vid ett senare tillfälle. Håkan har varit där för 20 år sedan (som turist) och ville inte tillbaka.
Middagen åt vi på en liten fiskrestaurang i Fisherman’s Wharf. Vi var alla eniga om att detta var hittills den bästa måltiden vi ätit under vår USA-resa. Notan var human och hamnade på 63 dollar med dricks. I Sverige hade vi sannolikt hamnat på dubbla kostnaden.
Imorgon far vi vidare till Merced som ligger cirka 2 ½ timmas bilresa sydost från San Francisco och vid kanten av den stora nationalparken Yosemite.
Nedtecknat av Håkan
Det blev en ”slow start” med sen frukost på Denny’s, en typisk amerikansk restaurang som ligger i anslutning till vårt hotell. Scrambled eggs, bacon och rostat bröd till Karin och Håkan. Jenny valde amerikanska pannkakor med lönnsirap för andra dagen i rad. I dag fick hon även vispgrädde och körsbär på toppen av sina pannkakor.
Idag hade vi bestämt oss för en rundtur i San Francisco med de berömda spårvagnarna som drivs med kabel och därför kallas för ”cable cars”. Den första linjen invigdes 1873 och idén utvecklades av uppfinnaren Andrew Hallidie som några år tidigare bevittnat en allvarlig olycka med en hästdragen vagn som rasade nedför de branta backarna i staden. Fram till 1947 fanns det 600 vagnar i drift. Många av linjerna har ersatts av bussar och idag har man kvar tre linjer med cirka 25 km långa spår. Sannolikt är det mest turister som åker med spårvagnarna.
Vädret idag har bestått av strålande sol och kyliga vindar. Vi beslöt oss därför för att ha tröjor på oss under vår sightseeingtur. Då vi inlett promenaden till Ghiradelli Squaire som är ändhållplats för spårvagnarna tyckte Håkan det kändes varmt, varför han gick tillbaka till hotellet och lämnade sin nyinköpta tröja för 17 dollar. I San Francisco har man förstått att turisterna fryser och misstagit sig på att det inte är lika varmt som i övriga Kalifornien. Det finns därför ett jättestort utbud av tröjor och flisjackor till helt otroligt låga priser.
Ganska snart efter återkomsten i shorts och T-shirt insåg Håkan misstaget och ångrade bittert att han återlämnat tröjan på hotellrummet. Solen värmde men vinden var kall. Som svensk är man härdad, men det är inte trevligt att gå omkring och småfrysa. Så därför köpte Håkan en blå flisjacka för 10 dollar i China Town i samband med första stoppet på spårvagnsturen.
Att åka spårvagn uppför de branta gatorna i staden är helt fantastiskt och kan i många avseenden jämföras med Balder på Liseberg. Jenny ställer faktiskt upp på den beskrivningen. Bergsvägen och Sotenäsvägen hemma i Sävedalen är förvisso branta, men inte lika långa i jämförelse. Lombard Street som vi körde nedför igår har en lutning på 27 grader, men då går den i zick zack.
Då vi återkom till hotellet åt vi en enkel sen lunch på Denny’s. Club sandwish, kaffe till de vuxna och Milkshake till Jenny. Därefter tog vi en liten tur i stan med vår stora lyxiga bil. Kollade att bilens GPS fungerade. Vi har nu blivit riktigt bekanta med gatorna i San Francisco. Det är en mycket speciell stad med fina hus varav många är byggda i Victoriansk stil.
Under eftermiddagen promenerade vi runt i Fishermans Wharf och tittade ut mot Alcatraz som vi tyvärr inte hunnit med att besöka. Jenny ville gärna, men det får hon göra vid ett senare tillfälle. Håkan har varit där för 20 år sedan (som turist) och ville inte tillbaka.
Middagen åt vi på en liten fiskrestaurang i Fisherman’s Wharf. Vi var alla eniga om att detta var hittills den bästa måltiden vi ätit under vår USA-resa. Notan var human och hamnade på 63 dollar med dricks. I Sverige hade vi sannolikt hamnat på dubbla kostnaden.
Imorgon far vi vidare till Merced som ligger cirka 2 ½ timmas bilresa sydost från San Francisco och vid kanten av den stora nationalparken Yosemite.
Nedtecknat av Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar