Avkoppling i Merced

Vi hade satt klockan på halv åtta idag. Karin skötte packningen som vanligt. Efter frukost packade vi bilen och startade färden till Merced som ligger cirka två och en halvtimmas körning sydost från San Francisco. alldeles vid början av nationalparkten Yosemite. Vår GPS lotsade oss över Oakland Bay Bridge som sannolikt är ungefär lika lång som Öresundsbron. Därefter körde vi vidare på road 580 nordost tills vi nådde road 99 som förde oss vidare rakt söderut till MercedVi var framme hos Debbie och Jack Hnilo klockan 12,34, helt enligt vår GPS. De bor strax utanför Merced. Debbie är syster till Karen Gerbatsch som vi träffade i Oakland i New Jersey i förra veckan. Debbie var i Sverige 1955 med sina föräldrar och hon fyllde då ett år.

Debbie berättade att hon var den yngsta passageraren på planet från New York och det blev då en artikel om detta i Göteborgs Posten. Håkan som var fyra år vid detta tillfälle minns mycket väl då man var ute på Torslanda flygplats och mötte Debbies familj som kom med planet från New York. Han minns också att man visade honom tidningsartikeln. Debbies familj stannade sex månader i Sverige och Debbies syster Karen som då var fyra år glömde all engelska och talade bara svenska.


Vi har haft en mycket skön och avkopplande dag. Vid ankomsten blev det bad i poolen och sedan BBQ och gott kaiforniskt vin. Jenny trivdes som fisken i vattnet. Vi satt och kopplade av i det sköna vädret under många timmar och drack ett och annat glas vin. Vid niotiden åt vi middag inomhus och drack gott kaliforniskt rött vin. Vid desserten firade vi med tårta Debbie som fyller år imorgon och Jenny som fyller elva den 7 augusti.


Det har varit en mycket skön och avkopplande dag. Imorgon kör vi vidare till Los Angeles och San Pedro där vi kommer att bo hos våra goda vänner familjen Pall.

Nedtecknat av Håkan

Spårvagnstur och tröjbekymmer

Tisdag 29 juli

Det blev en ”slow start” med sen frukost på Denny’s, en typisk amerikansk restaurang som ligger i anslutning till vårt hotell. Scrambled eggs, bacon och rostat bröd till Karin och Håkan. Jenny valde amerikanska pannkakor med lönnsirap för andra dagen i rad. I dag fick hon även vispgrädde och körsbär på toppen av sina pannkakor.

Idag hade vi bestämt oss för en rundtur i San Francisco med de berömda spårvagnarna som drivs med kabel och därför kallas för ”cable cars”. Den första linjen invigdes 1873 och idén utvecklades av uppfinnaren Andrew Hallidie som några år tidigare bevittnat en allvarlig olycka med en hästdragen vagn som rasade nedför de branta backarna i staden. Fram till 1947 fanns det 600 vagnar i drift. Många av linjerna har ersatts av bussar och idag har man kvar tre linjer med cirka 25 km långa spår. Sannolikt är det mest turister som åker med spårvagnarna.

Vädret idag har bestått av strålande sol och kyliga vindar. Vi beslöt oss därför för att ha tröjor på oss under vår sightseeingtur. Då vi inlett promenaden till Ghiradelli Squaire som är ändhållplats för spårvagnarna tyckte Håkan det kändes varmt, varför han gick tillbaka till hotellet och lämnade sin nyinköpta tröja för 17 dollar. I San Francisco har man förstått att turisterna fryser och misstagit sig på att det inte är lika varmt som i övriga Kalifornien. Det finns därför ett jättestort utbud av tröjor och flisjackor till helt otroligt låga priser.
Ganska snart efter återkomsten i shorts och T-shirt insåg Håkan misstaget och ångrade bittert att han återlämnat tröjan på hotellrummet. Solen värmde men vinden var kall. Som svensk är man härdad, men det är inte trevligt att gå omkring och småfrysa. Så därför köpte Håkan en blå flisjacka för 10 dollar i China Town i samband med första stoppet på spårvagnsturen.

Att åka spårvagn uppför de branta gatorna i staden är helt fantastiskt och kan i många avseenden jämföras med Balder på Liseberg. Jenny ställer faktiskt upp på den beskrivningen. Bergsvägen och Sotenäsvägen hemma i Sävedalen är förvisso branta, men inte lika långa i jämförelse. Lombard Street som vi körde nedför igår har en lutning på 27 grader, men då går den i zick zack.

Då vi återkom till hotellet åt vi en enkel sen lunch på Denny’s. Club sandwish, kaffe till de vuxna och Milkshake till Jenny. Därefter tog vi en liten tur i stan med vår stora lyxiga bil. Kollade att bilens GPS fungerade. Vi har nu blivit riktigt bekanta med gatorna i San Francisco. Det är en mycket speciell stad med fina hus varav många är byggda i Victoriansk stil.
Under eftermiddagen promenerade vi runt i Fishermans Wharf och tittade ut mot Alcatraz som vi tyvärr inte hunnit med att besöka. Jenny ville gärna, men det får hon göra vid ett senare tillfälle. Håkan har varit där för 20 år sedan (som turist) och ville inte tillbaka.

Middagen åt vi på en liten fiskrestaurang i Fisherman’s Wharf. Vi var alla eniga om att detta var hittills den bästa måltiden vi ätit under vår USA-resa. Notan var human och hamnade på 63 dollar med dricks. I Sverige hade vi sannolikt hamnat på dubbla kostnaden.

Imorgon far vi vidare till Merced som ligger cirka 2 ½ timmas bilresa sydost från San Francisco och vid kanten av den stora nationalparken Yosemite.

Nedtecknat av Håkan

På spaning efter Falcon Crest

Måndag 28 juli

Efter första natten i San Francisco hade vi bestämt oss för en biltur norröver och vindistrikten runt Napa Valley.
Vi har tillgång till en rätt stor bil (Chevrolet SUV) som vi blev erbjudna mycket förmånligt då vi skulle hämta ut den mellanklassbil som vi bokat för länge sedan. Frestelsen blev stor vid biluthyrningsdisken på flygplatsen och det var lätt att bli övertalad av säljarens erbjudande. Det är i alla fall en säker bil och vi ska köra länge. Förstod senare att dessa stora bilar är svåruthyrda idag eftersom de är ganska ”törstiga”. Bensinpriset har dubblerats i USA under ett år, men är fortfarande lågt jämfört med Sverige och Europa.
Efter frukost bar det iväg från ett kyligt och dimmigt San Francisco på Road 101 över Golden Gate bridge. Väl över bron såg vi solen från en klar himmel och temperaturen steg säkert med minst 10 grader C. Vi körde en dryg timma innan vi svängde av västerut vid Santa Rosa mot Somona. Här stannade vi och åt lunch på ett vilda västernliknande ställe. Bästa hamburgarna hittills som grillades på öppen eld. Billigt var det också.
Landskapet norr om San Francisco är mäktigt och ökenliknande. Gräset är torrt och gult. Vi förstår mycket väl att vissa delar av Kalifornien härjas av stora skogsbränder. En tändsticka kan åstadkomma förödande konsekvenser på den torra marken.
Själva vindistriktet är vackert och dalarna är fulla vinodlingar. Vi kör förbi den ena vingården efter den andra. Det var då vi slås av tanken att vi måste försöka hitta den vingården som var grunden för TV-serien Falcon Crest som spelades in 80-talet. Alla höll därför ögonen öppna efter skyltar som skulle kunna leda oss dit.
Vi körde förbi en vingård med svensk flagga och ägaren förmodligen hette Gustavsson. Vingården var tyvärr inte öppen för direktförsäljning så vi kunde inte stanna och gå in.där.
Vi stannade däremot till på en mycket exklusiv vinodling där man sålde ett dyrt mousserande vin. Ett rosa mousseande vin som de tagit fram var döpt till ”Ella” efter Ella Fitzgerald. Odlingarna var stora och man odlade både en vit och en röd druva. (Se fotot ovan.) Vinet som såldes i ett lite slott var mycket dyrt så vi avstod både från provsmakning och inköp.

Återfärden skedde via Oakland och den andra stora hängbron Oakland Bay bridge.

Nu bar det iväg till Alamos (biluthyrningsföretaget) kontor inne i stan. Vår GPS hade lagt av p g a att den inte fick någon ström. Vi blev väl bemötta och det konstaterades att det var fel på bilen som inte kunde ge någon strömförsörjning. Till Jennys stora glädje byttes bilen ut till en ännu större och lyxigare Buick SUV som är helt fantastisk att köra.

Morgondagen kommer att ägnas åt turistande i San Francisco. Vi har dock redan sett ganska mycket av stan genom att vi kört runt med bilen, bland annat slalomkörning nedför Lombard street.

Nedtecknat av Håkan

San Francisco - ett kyligt mottagande

Söndag 27 juli

Klockan 03.30 en mobil ringer en ilsken alarmsignal. Efter en kort stund förstår vi att det är oss den försöker väcka. Håkan går upp först och ser att husets golden retrivervalp ”Buddy” har haft ”nöjet” att lägga ut illaluktande ”landminor” på heltäckningsmattan på övre hallgolvet, utanför vår sovrum. Kerstin och Jeff väcks brådstörtat och får börja sanera efter Buddy.
Taxin kommer en timme tidigare än vad som sagts vid bokningen, det sista samlas ihop i en fart och vi far iväg i den heta sommarnatten, en timma med åska, blixt och regn mot flygplatsen i Newark.
Flygresan till San Fransisco gick via Phoenix i Arizona. Inga större problem. Väl framme tog vi oss till biluthyrningsfirma Alamo på flygplatsen och hämtade ut en Cheva SUV som föll Jenny i smaken. Tog oss sista biten in till San Fransisco och Hotel Holiday Inn vid Fishermans Wharf. När vi gick ur bilen kände vi den isande vind som är kännetecknade för San Francisco, men inte övriga Kalifornien. För oss blev det en ovälkommen chock efter värmen i New York och New Jersey.
Väl framme gick vi ut på promenad, åt middag på en fiskrestaurang i närheten av hotellet i Fishermans Wharf. Det låg ett dis över San Francisco Bay den här kvällen så något foto på Golden Gate gick inte att få.
Vi hade varit upp sedan klockan halv fyra och fått ytterligare tre timmar tillgodo genom tidsskillnaden, så det blev ett tidigt sänggående den här kvällen.

Nedtecknat av Karin

Köpfesten fortsätter...

Lördag 26 juli

Det är ganska fantastiskt att konstatera att den svenska kronan har ökat kraftigt i värde mot dollarn. Att dessutom många varor, bland annat kläder av kända märken, är billiga i USA gör inte saken sämre. Tyvärr har väskorna ett begränsat utrymme, vilket förstås är positivt för plånboken. Idag har vi hunnit med en runda i ett varuhus liknande Göksäter på Orust eller Ullared. Skillnaden är att man här säljer Levis jeans för 180 kronor paret, en förtjänst på nästan 600 kronor. Badlakan i frotté av hög kvalitet säljs för 60 kronor. Vi köpte några plagg och en väska för att få plats för det vi inhandlat.

Lunchen åt vi ute tillsammans med Kerstin och Jeff på en restaurang med självservering. Detta var faktiskt den bästa och mest prisvärda maten hittills som vi ätit på en restaurang under vår veckolånga vistelse i USA.

Eftermiddagen avslutades med bad i den swimmingpool som tillhör det bostadskvarter där Kerstin och Jeff bor. Skönt och avslappnande eftersom det idag har varit mycket varmt och soligt. Vi följer vädret hemma i Sverige och det är mycket glädjande att se att det är liknande väder därhemma.

Kvällen ägnades åt packning för imorgon söndag tidigt bär det iväg till Kalifornien och San Francisco. Väckning kl. 03.30 och sedan hämtning med taxi kl. 04.30.

Vi lämnar nu Flemington och en trevlig vistelse hos Kerstin och Jeff. Ian följer med oss i taxi till Newark imorgon bitti för han skall flyga till Los Angeles.

California here we come… !

Nedtecknat av Håkan

Kaos i Sävedalen

Fredag den 25 juli

I dag hade vi telefonkontakt med våra hus- och kattvakter, Karins föräldrar Åke och Anne-Marie. Vi ville ha en lägesrapport angående ombyggnaden av vårt badrum därhemma. Det första Anne-Marie sa i telefon; ..."aldrig mer!" Först ville hon vänta med att rapportera, men då vi inte gav oss fick vi veta att Knut, vår älskade perserkatt rymt och varit borta ett dygn. Orsaken var det kaos som råder hemma i samband med det skarpa oljud som uppstår då man kapar kakelplattor. Hantverkarna hade inte stängt en dörr. Vi förstår mer än väl att Anne-Marie och Åke har det jobbigt. Att sedan Knut, som är en innekatt, sticker ut och är borta ett helt dygn skapar oro och en sömnlös natt för dem. Som toppen på detta räcker inte kaklet som vi så noga mätt upp innan det beställdes (i november förra året). Knut hittades i skogen ovanför vårt hus, tack och lov.
Anne-Marie och Åke ska ha ett stort tack för att den insats som de gör för oss!

Här i New Jersey har vi varit på utflykt till Oakland i Bergen County och hälsat på familjen Gerbatsch. Karen, Mrs Gerbatsch, är jämngammal med mig och har svenska föräldrar som var goda vänner med med mina föräldrar Arvid och Asta. Karens moster, Anna Wendahl, var en gång i tiden föreståndare för Åstebo ålderdomshem i Partille och blev då mycket god vän med min farmor Karin Hedman som var ledamot i socialnämnden i Partille kommun.
Vi hade mycket trevligt hos dem och Jenny hann med att både bada i deras pool och koppla av i bubbelpoolen. Som toppen på detta fick en massa spel till sitt Nintendo DS av familjens son Travis.

Det gick bra att köra med Kerstins och Jeffs bil som vi fick låna. Vi hade egentligen hyrt en bil från Hertz, men den avbeställdes på grund av att vi inte hittade deras kontor efter en och halvtimmas letande, men det är en helt annan historia.

Nedtecknat av Håkan

Köpfest i Liberty Village

Torsdag 24 juli

Morgonen började med att Håkan körde Kerstin till sjukhuset i Flemington där hon arbetar som sjuksköterska. Kraftiga regnskurar under morgonen, men fortfarande mycket varmt. Vid middagstid slutade regnet och det var sol och vackert väder resten av dagen.
Då vi hade tillgång till en bil hade vi planerat en utflykt till New Hope som är en liten stad i Pennsylvania, inte långt från Flemington. Nu hade dock den yngsta familjemedlemmen ”andra planer i kickaren”. Liberty Village, en del av Flemington, består av en mängd olika butiker, s k factory outlets, där man säljer märkeskläder till mycket låga priser. Till råga på allt råkade man ha REA, vilket innebar att det blev ett riktigt eldorado för vår 10 åring. Vi gick in och ur butiker där man sålde kläder med kända märken och vi var faktiskt ganska nöjda alla tre då vi till sist tog bilen och körde från Liberty Village.
Vi hann med en lunch också på ett litet värdshus. Jenny åt hamburgare och vi föräldrar valde en ost- och lökpaj som sannolikt inte hade varit i närheten av varken lök eller ost.
Vi körde därefter till den stora supermarketen Shop Rite i Flemington och inhandlade köttfärs och lite annat som vi tillagade så att maten stod på bordet då vårt värdpar kom hem från sina jobb. Ett par flaskor vin inhandlades i den närbelägna vinbutiken. En notis som gjordes var att maten är bra mycket billigare i USA än hemma i Sverige. Beträffande sortimentet är det likvärdigt, men det är fortfarande så att förpackningarna ”are big”.
Väl hemma i huset blev vi hjärtligt mottagna av vår nye vän Buddy som hoppade och slickade Kvällen avslutades med glass och jordgubbar och en kvällspromenad med Buddy.

P.S. Plånboken slapp vilan från den lugna gårddagen.

Nedtecknat av Håkan

Småstadsidyll i Clinton

Onsdag 23 juli

Igår anlände vi till Flemington i New Jersey med buss från Port Authority bus terminal på Manhattan. Håkans kusin Kerstin mötte oss med bil vid hållplatsen i Flemington. Detta är en liten medelklasstad med fina hus som är byggda i en typisk amerikansk stil. Kerstin och Jeff har ett modernt och hemtrevligt hus. Deras son Ian har precis gått ut High School och kommer att fortsätta sina studier på College i höst.

Idag har vi haft en skön och avslappad dag. Sen och lång frukost. Jeff och Kerstin har varit lediga från jobbet och tog oss med på utflykt till Clinton som är en riktig småstadsidyll i New Jersey. Genom staden går en lång gata, s k main street, i gammal Victoriansk stil med lite Wild West influenser.

Efter lunch på en utomhusrestaurang och en runda på gatan och lite inköp i en djurbutik till Golden retrivervalpen "Buddy" åkte vi tillbaka till Flemington och fortsatte att slappa och ha det skönt.

Det har varit en vilsam dag, även för plånboken.

P.S. Det har regnat och åskat idag och temperaturen är drygt 30 grader.

Nedtecknat av Håkan

Vilse i Central Park

Tisdag 22 juli

Måndagskvällen avslutades med sen middag på en italiensk restaurang på Broadway i närheten av Times Square. Eftersom det var måndag var teatrarna stängda (tyvärr). Vi gick förbi flera teatrar som hade föreställningar som vi gärna velat se, bl a Mama Mia.
Det var ett sjudande folkliv på Broadway den här kvällen. Säkerligen är Broadway en av världens mest unika gator med sina teatrar och upplysta ljusskyltar i alla möjliga färger.

Tisdagsmorgonen gick i uppbrottets tecken. Vi skulle lämna New York under eftermiddagen för att åka vidare till Flemington i New Jersey. Packning, frukost och sedan rivstart till Central Park. Bagaget lämnades på hotellet. Vi vandrade runt och tittade ekorrar, uteliggare och baseball. Det var mycket varmt och hög luftfuktighet så vi satte oss ofta på parkbänkarna och vilade. Då parkbesöket ansågs lida mot sitt slut började vandringen mot södra utgången… trodde vi. Efter att ha vandrat på ganska länge undrade vi varför inte den kända siluetten vid 59:e gatan dök upp. Då uppdagades att vi gick i motsatt riktning och att vi befann oss på den västra sidan av parken, där vi gått in. Att vi kunde gå så galet är ofattbart.

Nedtecknat av Håkan. Jenny fortsätter...:

Pappa var så säker men han hade fel. När vi visste att han hade fel fick mamma äntligen ta upp kartan. Till slut hittade vi rätt och vi åkte taxi till Plaza Hotel. Där kollade vi lite i några affärer och köpte en och annan grej. Sedan försökte vi hitta ett bra matställe. Vi gick in på en pub som hade lite sallad, mackor och lite annat. Mamma och pappa åt Cesar sallad och jag tog en hamburgare med ost och bacon. Dom blev missnöjda med att det inte var någon kyckling i salladen. Man var tvungen att säga att man ville ha det, om inte så fick man ingen kyckling till Cesar salladen. Pappa gillade det inte, men mamma gillade det när kycklingen hade kommit. När vi var klara åkte vi tillbaka till hotellet. Där tog vi det lugnt och mamma och pappa tog ett glas whisky. Klockan 4 skulle vi åka till bussterminalen och åka buss till Kerstin och Jeff i Flemington. Bussen gick 5 min över 5. Jag och mamma sov lite, men jag vet inte om pappa sov. Det tog ungefär 1 timma och 1 kvart. Vi längtade väldigt efter att få träffa deras nya valp som är 5 månader och är en Golden Retriver. Han heter Buddy. Kerstin är pappas kusin. Hon är från Sverige men bor i New Jersey. Just nu – kvart över 11 – sitter jag, Kerstin, Jeff, mamma, pappa och Buddy och kollar på TV.

Empire State Building

Måndag 21 juli
Vi vaknade utsövda efter nästan ett dygn i vaket tillstånd. Frukost på hotellet. Inte lika enkelt att beställa frukost i USA som i Europa. Frukosten ingår nämligen inte i rumspriset. Jenny åt amerikanska pannkakor med lönnsirap. Hon var lite skeptisk först, men åt sedan med god aptit. Kyparen bjöd på pannkakorna då hon både log och skrattade mot honom. Kanske ett tricks från hans sida för att vi skulle öka på dricksen, vilket vi totalt hade glömt då vi lämnade hotellets restaurang. Normalt lägger man 15 procent av notans pris som dricks på bordet eftersom den inte är inräknad. I Sverige och i Europa är drickssystemet tack och lov borrtaget.
Det är väldigt varmt, cirka 35 grader. Igår söndag hörde vi att temperaturen var 101 grader Fahrenheit.
Enligt vår reseplanering skulle vi idag åka upp i Empire State Building som ligger på Femte Avenyn och 32:a gatan. Vi bor på 57:e gatan så vi tog en taxi vilket är billigt jämfört med Sverige. Priset blev 10 dollar, vilket motsvarar ca 60 kronor.
Väl framme ställde vi oss i en ringlande kö som tog nästan en och en halv timma innan vi nådde hissarna upp till utsiktsplattformen på 86:e våningen. Nu var det dyrare. 51 dollar fick vi betala för oss tre. Väl uppe nåddes vi av en fantastisk utsikt över hela New York och delar av New Jersey.
New York är en fantastisk stad som sjuder av liv med en speciell atmosfär som saknar motstycke.
Uppe på toppen fanns det anledning att ägna en och annan tanke år "September Eleven"

Väl nedkommen till markplanet gick vi över till 33:e gatan och besökte National Kidney Foundation - NKF, som ligger granne med Empire State Building. Detta var något som jag Håkan hade bestämt innan avresan till USA. Karin och Jenny var inte så glada åt detta, men jag lovade kort besök. Det blev det också, så efter en halv timma kunde vi äta lunch på Coffe shop. Hamburgare och Chicken nuggets.

Vi tog åter en taxi, den här gången till Battery Park som ligger längst ned på Manhattans sydspets. Här hade vi en fin utsikt mot Frihetsgudinnan och Ellis Island. Vi hade fått nog av köer och valde därför att inte ta båten ut till dessa sevärdheter. Synd att inte få komma ut till Ellis Island som har ett historiskt förflutet för många svenskar och även för mycket nära släktingar till oss.

Nu tänkte vi skippa taxiresandet och istället utnytta New Yorks välutbyggda tunnelbana - som här kallas Subway. Detta var ett äventyr i sig eftersom stationerna är dåligt utmärkta och det gällde för oss att hitta linje 1 (röd linje). Vi vandrade runt i kvarteren och frågade och letade och blev mer och mer irriterade och trötta av värmen. Till sist hittade vi en trappa till rätt station. Problemet var bara att trappan var stängd. Hänvisning saknades. Vi hittade doch rätt station och köpte biljetter med hjälp av en infödd New Yorkbo. Problemet var bara att vi inte kom igenom spärren med den biljetten. Varför vet vi inte. Skam den som ger sig. Vi letade upp mer dollar och köpte nya biljetter, trots att någon i familjen började ropa på taxi.

Tillbaka till hotellet blev det snabbt ombyte och upp på taket till den väntande poolen. Här fick vi en skön och avsvalkande avslutning på dagen. Nu väntar middagen på någon resturang i närheten.

Nedtecknat av Håkan

New York, New York...!

Söndag 20 juli

Efter komplicerad resa med två skutt, Landvetter - Köpenhamn - Arlanda, kunde vi äntligen gå ombord på SAS Airbus 330 till Newark. Det kändes skönt och flygresan var lika behaglig hela vägen med filmer, musik och mat. Vi kunde följa hela rutten på en TV-skärm, både ner till marken och rakt fram. Helt fantastiskt!
Väl framme åkte vi taxi limousin med en tjatig chaufför som ville ta hand om oss hela veckan. Han körde ryckligt och bromsade, gasade och tutade på övriga medtrafikanter. Det var med Guds försyn som vi kom fram till vårt hotell Holiday Inn på 57:e gatan på västra Manhattan.
Även om vi inte sovit på nästan ett dygn gick vi ut i den 35 gradiga fuktiga värmen och drog runt på gatorna och i affärer. Jenny ville gärna se Hotel Plaza som blev känt för henne genom filmen Ensam hemma i New York.
Efter en lång promenad med många avstickar åt vi middag på Rockefeller Center där vi satt ute och svettades.
Nu är vi tillbaka på rummet och de sköna sängarn väntar på tre trötta individer.

Nedtecknat av Håkan